Idag har jag sett på så många filmer att jag, för evigt och mycket mer än vanligt, är glosögd.
Blev för många snyftscener sammanlagt, jag var tvungen att ta en paus. Min själ orkar bara med så mycket olycklig kärlek på en och samma gång.
Om man ständigt ser allt i nattsvart, hur ska man någonsin komma vidare?
Självömkan är verkligen inte min grej, kanske därför jag har sådana problem med att se det på TV också... ;P
Tacka vet jag cyniker som kan driva med sig själva och livet, utan att för den skull bada i en sjö av gnäll, med offerkoftan tätt knuten runt kroppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar