måndag 11 november 2013

Men om du dör, och ingen saknar dig då?

Om du aldrig kommer skaffa några barn, och du verkar ju heller inte vilja ha ett förhållande någonsin igen?
(underförstått, vad är det för fel på dig människa..?)

Vem kommer då sakna dig när du dör, VILL du dö ensam och övergiven eller?!

För att vara övertydlig, de flesta människor kan ändra sig och så även jag.
Jag kommer säkert (kanske) vilja ha ett förhållande igen, när eller hur eller varför har jag ingen aning om nu.
Jag kanske kommer skaffa en hel drös med ungar, när eller hur eller varför har jag ingen aning om nu.

Varför blir folk så fruktansvärt provocerade av detta?
Är det för att jag är k v i n n a?

Nänänä säger vän av ordning - här ligger det en hund begraven.
Sanningen är nog att jag får skylla mig själv. Jag hittar bara på allt detta som ett skydd, EGENTLIGEN VILL INGEN ha mig för att jag har skador på hjärnan, är ful/fet och äcklig.

Men visst, om det underlättar för dig att tänka så... för all del. Jag kan inte hindra dig, och din sanning behöver inte alls vara densamma som min.

Vet inte hur jag ska tolka allt detta... finns det verkligen ingen som själv valt att leva som singel, och anser att det är ett bra beslut? Att vi ska leva i par, är så djupt rotat.

Jahapp, men jag kanske inte vill det. Jag kanske vill skaffa ett harem istället, vad säger ni om det?
HA!

Jaja, nu var jag omogen igen.
Förlåt då.



Inga kommentarer: